En stor utmaning vad gäller att på allvar bygga smarta städer är avsaknaden av ett helhetsperspektiv på myndighetsnivå. För att komma vidare i det digitala arbetet är det nödvändigt att anamma ett holistiskt angreppssätt och se staden som en enhet, snarare än som en samling av flera delar.

I dagsläget är resan mot den smarta staden en aning krokigare än nödvändigt. De tekniska lösningarna finns redan tillgängliga, men de olika systemen är splittrade och det saknas en helhetssyn. Enligt Julie Améen, ansvarig för offentlig sektor vid CGI Sverige, medför den rådande situationen att medborgarna varken känner till eller vet att utnyttja många av de tjänster som redan finns på plats inom samhällets infrastruktur.

”Digitaliseringen är en fantastisk möjlighet, men vi måste börja med att fråga oss själva vad en smart stad egentligen är. Många drar likhetstecken mellan en smart stad och en som är uppkopplad, alltså där exempelvis lyktstolpar, trafikljus och annat styrs digitalt, men vi vill hellre lägga tonvikt på den uppkopplade medborgaren. En smart stad blir inte smart förrän den upplevs som smart av sina invånare, besökare och företag”.

Krävs ett holistiskt perspektiv

 I en undersökning av en större kommun, i syfte att utröna vilka digitala tjänster invånarna ville ha tillgång till, visade det sig att en stor del av de tjänster som hamnade på topp 10 var sådana som redan fanns, men där man inte hade lyckats nå ut till medborgarna.

”Medborgarna ser staden som en enda stad, inte som en samling av förvaltningar, och de vill uppleva och nyttja stadens tjänster i ett gemensamt gränssnitt. Ska man vara en smart stad behöver tjänsterna fungera tillsammans och sätta medborgaren i centrum. Det krävs alltså ett mer holistiskt perspektiv, något som blir både billigare och mer effektivt”.

En resa om tre stationer

Julie Améen exemplifierar med att resan mot den smarta staden kommer att gå via tre stationer, oavsett om det rör sig om förvaltningsnivå, stadsnivå eller nationell nivå. Inledningsvis bör man digitalisera det man redan kan, bland annat konkret infrastruktur eller bibliotek. Det ger fler tillgång till kulturella intressen och för med sig många positiva aspekter. Nästa steg på resan är att man på högsta nivå börjar betrakta staden som en enda stad och satsar på att koppla ihop det digitala till en helhet. Det kan man inte göra om man inte först bestämmer sig för en tydlig strategi för den smarta staden och arbetar utifrån den.

I nuläget har varje enhet sin egen lösning och för att det inte ska svämma över av separata tjänster krävs strategisk styrning från högsta nivå. Det talas mycket om samverkan, men utan en strategisk riktning uppifrån är det svårt att åstadkomma några större förändringar. Det finns dock inte en enda lösning för en smart stad utan det rör sig om ett ekosystem som kräver transparens och öppenhet mellan olika aktörer. En smart stad idag kommer inte att vara smart i morgon, så både organisation och tekniska plattformar måste klara förändring för att ligga steget före och för att ta tillvara nya tjänster och möta de krav som yngre generationer ställer.

Det tredje steget på resan är att föra en kontinuerlig dialog med medborgarna och skapa ett engagemang hos användarna. Julie Améen betonar att det finns mycket att hämta hos invånarna när det gäller utvecklingen av den smarta staden och hur den bäst kan exekveras.

”När vi ger medborgarna fler alternativ och chansen att göra aktiva val får vi helt andra möjligheter att styra stadens mål. Det är alltså när varje enskild person börjar göra smarta val kopplade till det mål man sätter upp för staden som vi får ordentlig genomslagskraft. För att uppnå detta måste man bjuda in till dialog, så att det resulterar i en utväxling som underlättar för både medborgaren och staden. Idag är medborgaren helt uppkopplad och möjligheten till en nära och demokratisk dialog finns på ett helt annat sätt än tidigare”.

Bör arbeta tvärfunktionellt

Julie Améen understryker att alla har kommit olika långt på resan, men hon menar att det centrala är att få upp frågan om smarta städer på agendan för att skapa en insikt om att detta är avhängigt av strategiska beslut som kommer från toppen och som tas på allvar.

Att få teknik att prata med teknik är det enkla, men att få en organisation som arbetar tvärfunktionellt utifrån en gemensam vision där medborgaren är i centrum är svårare. Man blir lätt hemmablind, men ska vi kunna möta framtiden behöver detta omfatta alla förvaltningar och delar av organisationen, avslutar hon.

 

Text: Sandra Ahlqvist