Dyrt att bygga upp totalförsvaret på nytt – lova att inte skrota det igen

I samband med höstbudgeten september 2020 kan man läsa att det nu blir miljardsatsningar på försvaret och det civila försvaret. I flera år har det talats om att en förstärkning av totalförsvaret varit nödvändig men det är alltså nu som viss effekt – i form av tillskjutna ekonomiska medel kan ses. Givetvis har en sådan omskakande händelse som covid 19-pandemin påverkat bedömningen i frågan och känslan av att något måste göras – nu!

Ett över tiden fungerande totalförsvar kräver att beredskapen upprätthålls, att den efter analyser anpassas till nya hotbilder, att man ständigt övar i liten och stor skala och att man har en fungerande ledningsstruktur.

Återskapandet av ett fungerande totalförsvar innehåller alltifrån att återupprätta beredskapslager, säkra försörjningskedjor, ledningsstrukturer, kommunikationer och att säkra en myndighetsstruktur som åter stöder detta. Insikten från politiskt håll är att mycket av detta varit nedprioriterat och bortglömt under många år. Sanningen är väl snarare att man efter det kalla krigets slut synnerligen aktivt nedmonterade, destruerade och sålde ut såväl beredskapslagrens innehåll som själva lagerlokalerna och förrådsanläggningarna. Det skulle ju aldrig mer regna – så varför inte sälja alla paraplyer, kasta alla stövlar, bränna alla regnjackor. Takets tegelpannor kunde nu användas till något annat.

Som alla förstår så är återskapandeprocessen dyr och tar tid. Vill man åter skydda sig mot regn krävs inköp av utrustning och ett nytt tak till huset bygger man inte på en dag.

Så långt fungerar metaforen regn. Men ett över tiden fungerande totalförsvar kräver mer än att åter införskaffa utrustning och lager samt ha tak för huvudet. Det kräver att beredskapen upprätthålls, att den efter analyser anpassas till nya hotbilder, att man ständigt övar i liten och stor skala och att man har en fungerande ledningsstruktur. Just dessa aktiviteter är kanske de svåraste att driva i det ständiga arbetet med att skapa och upprätthålla ett robust och resilient samhälle.

För att uppnå allt detta är det viktigt att myndigheter och näringsliv samverkar. Samhället ser inte ut på samma sätt som förra gången vi hade ett rejält och skapligt övat totalförsvar igång. På 1980-talet sörjde till exempel statliga Televerket för att telekommunikationer och dataströmmar nådde våra modem. Idag delar flera myndigheter på sektoransvaret och ett otal privata aktörer på genomförandet – många av dessa med annat ägande än ett nationellt svenskt. Att styra upp detta för att få det att fungera under någon form av höjd beredskap blir en utmaning. Men det går att göra.

Jag inledde med att skriva att pandemin kom att bli, om inte en ögonöppnare, så i alla fall det som fick oss att resa oss ur soffan när det gäller ett fungerande totalförsvar. Jobbet finns fortfarande att göra. Med respekt för allt lidande, alla personliga uppoffringar och förluster som drabbat oss i covidpandemins spår, kanske en av de få konstruktiva bidrag som den har kommit med är att den har fått oss förstå riskerna med att stå utan ett fungerande totalförsvar.

Just det faktum att vi nu ska bygga upp kompetens och övningsserier samt upphandla kapacitet, förmågor och förnödenheter från grunden, ger möjlighet att tänka nytt, tänka rätt – inte kopiera gårdagens strukturer utan skissa på framtidens, i allt från mobila förrådslösningar till säkra ledningskommunikationer. Här kan myndigheter och näringsliv samverka i uppbyggandet av ett det framtida robusta totalförsvaret.

Lova bara att inte skrota det igen i framtiden – bara för att inga regnmoln synts på flera dagar.