Tiden har sprungit från elmarknadshubben – lägg ned och tänk nytt istället

Den 22 september beslutade styrelsen för Svenska Kraftnät att pausa projektet Elmarknadshubb. Anledningen till stoppet är att det för tillfället inte anses finnas ett adekvat och tydligt regelverk runt modellen i fråga. Propositionen om ny lagstiftning planeras till 2021 och först därefter kan riksdagen besluta om lagen om Elmarknadshubb. I praktiken betyder det att det lär dröja minst två år innan arbetet kan återupptas. Men frågan är till vilken nytta? Tekniken har utvecklats snabbt inom området och det är läge att inse att tiden har sprungit ifrån hubbidén. Bättre då att lägga resurser på nya kostnadseffektivare lösningar och tjänster som gagnar både elbolagen och slutkonsumenten.

Redan en gammal reform

En elhandlarcentrisk modell (ECM) är på inget sätt en unik svensk företeelse. Våra grannländer Norge och Danmark har motsvarande modeller där hubbar redan införts och i Finland är man på god väg. I Sverige antogs reformen redan 2009 och Energimarknadsinspektionen fick då uppdraget av regeringen att införa ECM och överlämna driften av elmarknadshubben till Svenska kraftnät. Det främsta syftet med reformen var och är att förenkla vardagen för Sveriges elkonsumenter. En elhandlarcentrisk modell skulle harmonisera slutkundsmarknaderna, stimulera innovationstakten och öka konkurrensen, vilket i slutändan ska gynna kunderna. En av de viktigaste delarna i modellen är att kunden endast har kontakt med elhandlaren. Kunden får därmed en samlad faktura från ett bolag, istället för dagens två fakturor från både nätbolag och handelsbolag. Även de dyra anvisningsavtalen skulle undvikas med ECM.

Underlättar inte som väntat

Införandet av ECM har skjutits fram vid ett antal tillfällen. Det är nu mer än tio år sedan beslutet fattades och under den tiden har tekniken utvecklats, omvärlden förändrats och reformer och direktiv genomförts både på svensk och på europeisk nivå. Därför har kritiken mot själva idén vuxit sig starkare och berört frågor som säkerhet, integritet, energiskatter, kreditrisker och att en elmarknadshubb skulle kunna hindra arbetet med att nå upp till klimatmålen. Samtidigt är det uppenbart att modellen inte underlättar för kunden i samma utsträckning som man tidigare räknat med. I dagens värld med autogiro, e-faktura och andra enkla betalningsalternativ, upplever troligen dagens konsument inte något större bekymmer att betala två fakturor i stället för en.

Modellen möter bred kritik

Att en central hubb som lagrar information om Sveriges energiförbrukning och anläggningar skulle vara ett mål för cyberattacker är inte svårt att föreställa sig och med tanke på GDPR och den nya säkerhetsskyddslagen (SFS 2018:585) finns det utmaningar i såväl hantering som ansvarsfördelning. När det gäller energiskatt har den, som vi privatkunder noterat, så sent som 2019 flyttats från handelsbolaget till nätbolagen, eftersom skatteintäkterna på så sätt garanteras av ellagen. Med ECM ska nu ansvaret tillbaka till elhandlarna, vilket får anses som en lustig kontradiktion givet ett beslut som är knappt två år gammalt.

När det gäller kritik av modellen från klimathåll, kan till exempel EU:s reform ”Clean Energy for all Europeans Package” (CEP) nämnas, som nu är på väg att införas. I korthet så är syftet med CEP att underlätta omställningen till förnybar energi, verka för en integrerad elmarknad inom EU samt stärka konsumenternas ställning. Ett av problemen är att ECM delvis motverkar intentionerna i CEP där elnätsbolagen istället ska ta ett större ansvar för de aktiva kunderna.

Satsa på moderna lösningar

ECM-reformen, om den genomförs, blir den största förändringen sedan avregleringen 1996 av elmarknaden. Men med tanke på ovan nämnda kritik är det inte omöjligt att pausen blir till ett totalt stopp och att elmarknadshubben aldrig ser dagens ljus.

Det vore helt rätt beslut i så fall, menar jag. Lägg i stället resurserna på annat. Ett uppenbart område att satsa på är utbyggnaden av transmissionsnätet. Utifrån dagens tekniska möjligheter uppenbarar sig dessutom en rad digitala lösningsområden som är konsumentorienterade och som är betydligt bättre att lägga tid och kraft på, till exempel:

• Smarta nät – som ger möjlighet till helt nya lösningar för att bättre kunna balansera näten för ett effektivt energiutnyttjande, och som också öppnar upp för en ny typ av marknad att sälja och köpa kapacitet på.

• Decentralisering – som skapar möjligheter för allt fler konsumenter att också bli producenter, eller så kallade prosumenter, via till exempel solceller och vindkraft. Istället för en central hubb skulle också en decentraliserad arkitektur för datadelning vara ett alternativ.

• Smarta mätare – som med tätare och mer precisa data om förbrukning och beteende öppnar möjligheter att skapa helt nya erbjudanden och tjänster när förståelsen för kundens beteende och behov ökar.

• Infrastruktur – dagens nät är i behov av utbyggnad för att klara elektrifieringen som blir en central och viktig del för att vi ska nå hållbarhetsmålen.

• Standardisering och datakvalitet – att ha kontroll på sina data och sin datakvalitet är en nyckel till att framgångsrikt kunna göra korrekta analyser men också för att kunna utväxla data med andra intressenter och därmed hitta nya möjligheter till tjänster och erbjudanden.

Bygg partnerskap

Istället för att bygga upp en centraliserad modell tror jag också att framtiden ligger i att satsa på partnerskap, samarbeten och att vara duktig på att skapa ekosystem. Det är ett effektivt sätt att ta vara på möjligheterna och vara innovativ. Ett bra exempel är Iberdrola i Spanien som lanserat en ”Smart Grid Innovation Hub” där man bjuder in start-ups, samarbetspartners och andra intressenter för att öka innovationen och locka till sig investeringar.

Utgår vi från dagens möjligheter kan vi alltså utveckla lösningar som är bra både för kunderna och miljön och vi slipper se bolagens resurser och våra skattepengar gå till ett projekt som tiden redan sprungit förbi.