För ett antal år sedan letade jag sätt som skulle hjälpa oss själva att bättre ta vara på innovationskraften från våra anställda, medlemmarna, som vi kallar oss på CGI. Idag har det blivit något vi har med oss när vi hjälper våra kunder öka sin innovationsförmåga. Vi hade massor av bra struktur, verktyg, processer och så vidare. Jag kommer inte ihåg exakt när jag började säga "behandla andra så de delar nästa idé", min bild är att det växte fram. Vi hade till exempel ett team som tidigt jobbade med Google Glass, som det inte blev mycket av, men det är delar av detta team som idag skapat vårt framgångsrika arbete med Augmented Reality. En del skrattar lite åt att det självklart inte fungerade med Google Glass. Men de som var med, behandlades på ett sätt som gjorde att de fortsatte och senare lyckades. Idag har vi gjort massor av bra innovationsprojekt inom Augmented Reality och som gjort stort avtryck runt omkring i världen.
Jag har ett antal minnen från pitchar som inkluderat massor av olika länder, med olika kulturer. Där någon haft en "ide", "lösning" som sågats innan de fått börja innovera. Grunden i mitt "behandla andra" mindset, är att du inte vet vad som är bra, rätt, eller fel, när vi pitchar. Vi kan anta, tänka, tro och så vidare men det finns bara en som har rätt att "bedöma" en pitch, det är kunden/användaren. Vi andra är möjliggörare som ska se till att människorna kring oss fortsätter framåt, åt sidan, i nya riktningar, hela tiden. Med detta skapar vi oss en timing som gör att vi oftare lyckas med innovationsarbetet.
Om du behandlar så att någon inte fortsätter dela, kommer du själv minska flödet av nytt till dig, personerna slutar komma till dig, de går till andra, eller kanske i värsta fall, slutar dela. Man kanske ska säga, behandla andra så de kommer närmare kunden, för där ligger sanningen! "Behandla andra så de delar nästa idé" är en av de delarna som verkligen får genomslag på ledningsnivå, jag är själv superstolt i hur vår svenska ledning hanterat detta, de har idag superkoll på hur vi ska bemöta idéer för vi ska fortsätta. Detta sprider sig lätt i organisationen. För de flesta ledarna har till exempel bra situationsanpassat ledarskap, vilket det finns flera likheter med. I detta fallet handlar det om att strunta i att bedöma idéen som kommer till dig, ställ dig istället frågan, hur ska jag hantera denna person, så att de kommer till mig även nästa gång, för du kan lita på en sak, kunden kommer berätta om det är bra eller dåligt.
Jag brukar köra en övning, där man först ska vara passivt lyssnande till en idé, sedan ska man bedöma idén, sedan ska man behandla andra så de delar nästa idé. På 10 minuter kan du få många att inse kraften i att bemöta människor rätt. En intressant del är även hur olika det kan vara, att passivt lyssna påverkar idén. Där kan kroppsspråk ta oss i helt olika riktningar, ett litet nickande bekräftande, eller ett tillbakalutat ointresse, tar idéerna i helt olika riktningar. En liknelse i hur flödet av idéer påverkas är kopplat till det ambidextera ledarskapet. Ambidextert ledarskap innebär människor som är höger och vänsterhänta samtidigt, eller rättare sagt, de kan hantera kortsiktigt och långsiktigt. Har vi ledare som bara hanterar det kortsiktiga, kommer inte mycket idéer upp, och kommer de upp dör de ofta snabbt i innovationsprocessen. De som istället även ser det långsiktiga, skapar fler idéer som kommer upp och dessa kommer längre i innovationsprocessen. Så var nyfiken på kunderna/ användarna, det långsiktiga, framtiden, nya saker, så engagerar du fler kring dig och blir bättre på innovation, som kommer gillas!
Välkommen att kontakta mig om du vill fortsätta dialogen.