Vi har väl alla sett de klassiska bilderna av män, ja det var tyvärr så, i vita rockar som trycker på knappar och kollar på pappersutskrifter eller lysande lampor från stora datorer i skåp som tar upp hela rum. Datorer var som maskiner på 50-60 talet och man kontrollerade dem ungefär på samma sätt som en svarv förutom att man var finare klädd.
Nästa era som startade så smått på 70-talet men som verkligen exploderade på 80 och 90-talet var PC datorerna. Namnet refererar till att datorerna nu blev personliga. Vi kunde ha en var på jobbet, men framför allt så flyttade de in från de stora hallarna till våra hem. Hemdator-reformen i Sverige gjorde att många familjer fick sin första dator. Datorerna var inte längre maskiner men fortfarande väldigt tekniska ting som mättes i Megabyte och Megahertz. Tekniska termer som många inte riktigt förstod, men högre siffra var bättre. Som det brukar vara.
På 2000-talet tog de bärbara datorerna över mer och mer från de stationära och plötsligt kunde man ta med sig datorn lite överallt. När man reste, men många gånger i soffan. Från att ha varit bunden till en fast plats i hemmet, så blev den mer en integrerad del i vardagen. Man kunde surfa samtidigt som man kollade på TV, eller kolla ett recept på nätet när man lagade mat.
Nästa stora steg togs 2007 när iPhone lanserades. Plötsligt hade vi en dator i fickan med oss överallt. På bara några år så plötsligt exploderade marknaden med billiga smartphones och idag så har mer eller mindre varje vuxen person en smartphone. Och vi älskar verkligen våra små superdatorer, för de är lika kraftfulla som superdatorerna var på 90-tlaet, men de får plats i vår ficka. En undersökning visade att 85% aldrig har sin mobil mer än tre meter ifrån sig under hela dygnet. Vi tittar på den när vi vaknar, när vi lägger oss, på jobbet, på toaletten (finns även undersökningar som visar att vi är längre på toaletten nu förtiden tack vare mobilen), i soffan, på bussen, ja över allt. Ingen pratar dock längre om hur många Megahertz telefonen har, utan man kanske jämför storlek, form och ett snyggt nytt skal man hittat på nätet. Telefonen anses inte längre vara en teknisk pryl för teknikfantaster utan en naturlig del av vår vardag och som säger något om oss som individer. Jaså, du kör Rose Gold? Själv har jag en Space Grey.
Det som vi är på väg in i nu är nästa fas, det som kallas Wearables, jag har inte sett någon bra svensk översättning ännu. Det som man pratar om mest idag är stegräknare som armband eller smarta klockor, men det kommer även halsband som kan spela in din omgivning eller skicka ett SMS i en nödsituation. Eller designade örhängen som mäter ljudnivåer och andra miljöaspekter. Dessa saker bär vi på kroppen konstant, och här är det ännu viktigare än telefonen som vi kan stoppa i fickan, att de är snygga, designade och passar vår personlighet. De avgörande faktorerna förutom själva grundfunktionen har helt ändrats på några årtionden. De som jobbar med produktutveckling idag har helt andra profiler än de som byggde datormaskiner på 50-talet. Du behöver ha allt från medicinsk kunnighet till att vara ett modeorakel.
Vi har gått från stora maskiner som ska beräkna väder och ballistiska banor till små smycken som vi bär på oss som hjälper oss i det dagliga livet. IT har totalt förändrats under dessa årtionden och ändå så är det först nu man pratar om Digital Transformation. Jag pratar om humanisering av IT, där människan står i fokus. Där vi skapar smarta och autonoma system och prylar som hjälper oss människor i vardagen och som tar bort alla fysiska och mentala hinder och skapar ett rättvist och jämlikt samhälle där vi alla har samma förutsättningar att lyckas. Den utvecklingen vill jag vara med på, vill du?