Vi är sannolikt ett flertal leverantörer som ägnade hösten åt att besvara en remiss om egenmonitorering från mer än hälften av alla regioner som avser att tillsammans upphandla en leverantör, en lösning för egenmonitorering. Nu är upphandlingen här.
Den första tanken som far genom huvudet på en leverantör att det vore en fantastisk affär att få ta hem. Den andra tanken är något mer eftertänksam. Vad händer med marknaden om intentionerna i upphandlingsunderlaget blir verklighet? Vem är faktiskt vinnare den dagen tilldelningsbeslutet offentliggörs?
Leverantörer i konkurrens eller monopol?
När ett företag köper upp alla sina konkurrenter på en marknad är det inte ovanligt att Konkurrensverket har synpunkter på en sådan affär eller kanske inte ens godkänner den. När 13 regioner på detta sätt väljer att upphandla endast en leverantör får det motsvarande effekt på marknaden, det vill säga att en monopolsituation riskerar att uppstå. CGIs bedömning är att det varken kan ligga i regionernas eller leverantörernas intresse att medverka till en sådan situation.
När 13 regioner på detta sätt väljer att upphandla endast en leverantör får det motsvarande effekt på marknaden, det vill säga att en monopolsituation riskerar att uppstå.
Om scenariot är att en enda leverantör vinner en upphandling av den här storleken behöver denna leverantör vara både stor, uthållig och ha en bra finansiell långsiktig bas. Med de risker som finns i den här typen av affärer behöver leverantörer ha både finansiella och personella muskler och det över en lång tid. Särskilt viktigt anser vi att det är att leverantören har både erfarenhet och kapacitet att genomföra flertalet parallella införandeprojekt med bibehållen hög kvalitet. Från ett leverantörsperspektiv kommer det vara en utmaning att hålla en acceptabel takt så att inte väntetiden för enskilda regioner blir en utmaning. Det är viktigt för regionerna att efterfråga och bedöma leverantörernas förmåga till detta. Det torde även vara en viktig parameter för regionerna, att vald leverantör har förmåga att prioritera var och en av dem.
Särskilt viktigt anser vi att det är att leverantören har både erfarenhet och kapacitet att genomföra flertalet parallella införandeprojekt med bibehållen hög kvalitet.
Det är emellertid inte enbart leverantören som behöver ha muskler, utan även regionerna. Detta gäller både den enskilda regionen och regionerna i samverkan. Bland annat behöver regionerna sannolikt samverka kring framtida utvecklingsbehov för att skapa en rimlig produktutvecklingsmängd för den enda leverantören/lösningen.
Den mottagande organisationen behöver vara väl förberedd organisatoriskt (exempelvis avseende ersättningsmodeller), verksamhetsmässigt (hur och vem ska arbeta med egenmonitorering, vilka effektmål vill man uppnå etc.) samt ur ett patientperspektiv (vilka patienter ska väljas, logistik, hur den förberedande kommunikationen ska se ut etc.). Även här gäller resonemanget att om regionerna vill ha friheten att tillhandahålla tjänsten med helt olika kravbilder och förutsättningar, så ökar svårigheten för en leverantör att tillgodose det och samtidigt kunna erbjuda stordriftsfördelar. Om regionerna tror sig ha utmaningar med att samordna sina krav så lär det vara enklare att göra en upphandling där flera leverantörer kan leverera sina lösningar.
Vad händer med innovationskraften?
Om konsekvensen av denna kommande upphandling blir att regionerna enbart väljer en leverantör är det vår bedömning att resterande marknad inte är tillräcklig stor för att nuvarande leverantörer kommer att fortsätta utveckla sina lösningar och bidra till innovativa lösningar för Sverige, utan de kommer att avveckla sina lösningar och, eller försvinna från marknaden. Sverige kommer därmed att tappa innovationskraft och regionerna kommer i framtiden ha ett mycket mindre utbud att välja från. En monolitisk lösning utan konkurrens har historiskt sett sällan klarat att vidareutveckla sin lösning enligt förväntningarna. Den leverantören blir i stället upptagen med att leverera minsta möjliga gemensamma standardiserade lösning till många.
Brist på konkurrens i en marknad som behöver innovationskraft och utveckling bedömer vi inte vara en framgångsfaktor. Motsatsen till ovan är att sträva efter att ha många olika leverantörer och i stället fokusera på standardiserade gränssnitt och informationsmodeller för att komma ifrån teknikberoende och inlåsningseffekter.
Kontakta mig gärna för en vidare diskussion kerstin.engman@cgi.com