2021 blir startåret för distansmonitorering i klinisk drift

Hälften av Sverige befolkning har en eller flera kroniska sjukdomar. Deras behandling kräver en mycket stor del av sjukvårdens resurser. Att införa distansmonitorering kan därför vara avgörande för att klara av åtagandet och faktiskt samtidigt öka kvaliteten och effektiviteten i vården.

Dagens sjukvård för patienter med kroniska sjukdomar bygger fortfarande på den klassiska modellen där läkaren ställer en diagnos och sätter in medicinering, kallar patienten till rutinkontroller en till två gånger per år och ställer frågan: Hur har du känt dig sedan vi sågs sist? Mellan dessa kontroller har alltså vården ingen koll på patienten och patienten får ofta inget stöd i sin egenvård.

Det handlar om att flytta ut en del av vården från sjukhusen till patientens egen miljö och där kunna följa trender i patientens hälsoutveckling. Begreppet “digifysisk vård” börjar nu sprida sig: Att man behandlar digitalt när det går, fysiskt när det behövs.

Vården av kroniskt sjuka är alltså episodisk och reaktiv, det vill säga man gör enstaka kontroller av patienten med långa mellanrum. Det innebär att vården inte löpande följer sjukdomarnas utveckling utan bara reagerar när patienten klagar på uppkomna besvär.

Med digital distansmonitorering kan vården istället bli kontinuerlig och preventiv, det vill säga följa patienternas hälsostatus löpande för att förebygga att deras hälsa försämras. Det ger även ökad trygghet för patienterna att ha egen daglig koll på sin hälsa.

Vad är då distansmonitorering?

Distansmonitorering gör det möjligt för en patient att själv regelbundet mäta sina olika medicinska värden och kommunicera dessa automatiskt och kontinuerligt till sjukvården. Det kan handla om att mäta blodtryck, vilopuls, blodsocker, syresättning, andning, EKG, fysisk aktivitet och vikt.

Mätningarna görs med hjälp av appar och enkla medicinska mätare som man antingen har i hemmet eller bär på sig. De är kopplade till en smartphone så att patienten kan följa sin hälsoutveckling kontinuerligt och optimera sin egenvård. Patienter uppskattar ofta att de kan se att de själva gör allt som de kan för att lindra sin sjukdoms symtom och bromsa dess utveckling. Vidare kan patienten kontakta vårdpersonalen via sin mobil och diskutera sina värden och få akut hjälp när så behövs.

Detta kallas hemmonitorering, men mätningarna kan ju även göras utanför hemmet, exempelvis när man är ute och går eller loggar sina symtom i en app.

Från kalenderstyrd till behovsstyrd vård

Genom att använda distansmonitorering behöver de flesta patienter inte längre göra återbesök hos läkare för att “kolla patientens status”. Vården följer ju patientens värden kontinuerligt. Det innebär att hjälp finns tillgänglig dygnet runt på resurseffektiva sätt i patienternas mobiler. Hemmonitorering ska givetvis inte ersätta alla dagens fysiska besök, men minska deras antal och höja deras medicinska kvalitet genom att man har bättre dataunderlag för mötena. Det handlar om att flytta ut en del av vården från sjukhusen till patientens egen miljö och där kunna följa trender i patientens hälsoutveckling. Begreppet “digifysisk vård” börjar nu sprida sig: Att man behandlar digitalt när det går, fysiskt när det behövs.

Dataflöden från patienterna

Distansmonitorering skapar stora flöden av hälsodata från patienterna till vården och patienterna behöver även kunna dela sina data med närstående. Detta kräver säker och smidig infrastruktur för dataöverföring och att systemet presenterar dessa data på sätt som är lätta att tolka för alla parter. Här behövs alltså en pedagogisk design som lyfter fram just den information som är relevant och som notifierar rätt användare enbart vid behov. Med hjälp av AI kommer man dessutom att kunna utläsa trender ur dataflödena och varna för ankommande skov, förvärrade sjukdomstillstånd så att man kan stoppa dem innan de bryter ut.

Men Corona då?

Distansmonitorering accelereras nu på grund av Corona. Man vill ju minska på fysiska besök på grund av smittorisken. Coronapandemin ökar dessutom ytterligare behovet av effektiviseringar inom sjukvården. När många patienter med kroniska sjukdomar blir monitorerade på distans, avlastas sjukvården betydligt vilket frigör tid till de patienter som bäst behöver den.

Men klarar äldre patienter att monitorera sig själva?

Sverige har en unikt IT-mogen befolkning som använder smartphones högt upp i åldrarna. Men frågan är felställd. Vi bör istället fråga oss: Hur ser vi till att tekniken klarar att serva alla, även de äldre och de IT-ovana? Det handlar om att utforma tjänsterna så att de är lätta att använda och upplevs som värdefulla både av patienterna och vårdpersonalen. Nyckeln för det är tjänstedesign, en samling metoder som involverar alla typer av användare i utvecklingsprocessen och säkrar deras motivation och nyttor.

Vad krävs för styrmedel för att få igång distansmonitorering?

Allt styrs av ekonomin! Om vården inte får betalt för digitala vårdtjänster är det lockande att istället boka in ett fysiskt besök, även om det varken gynnar patienten eller vården. Ersättningsmodellerna behöver därför ses över eftersom de har en stark påverkan på den digitala transformationstakten.

Sedan gäller det att utforma läkarnas förskrivningsprocess så att de känner sig trygga med att erbjuda distansmonitorering till alla patienter som uppfyller kriterierna, det vill säga att deras sjukdomstillstånd är lämpliga för hemmonitorering och att de bedöms ha förmågan att hantera det.

Central vårdoperatör

I dagsläget bygger de flesta lösningar för distansmonitorering på att det är personal på patientens specialistklinik som tar emot patientens data och kommunicerar med patienten. Nästa steg kommer att vara att inrätta centrala organisationer inom regionerna med vårdoperatörer som hanterar merparten av kommunikationen med patienterna på ett resursbesparande sätt.

Vårdoperatören bemannas med sjuksköterskor som kan hantera merparten av patientens behov, men även koppla in annan vårdpersonal som exempelvis specialistläkare, fysioterapeuter eller hemsjukvårdare när så krävs. Detta avlastar på patientens ordinarie vårdklinik, som givetvis också kan följa patientens hälsostatus. På sikt kan vårdoperatörerna även arbeta nationellt och serva patienter över hela landet, dygnet runt. Ett exempel på detta och som finns i drift i stor skala i USA sedan 2015, är Mercy Virtual Care Center i St. Louis, som kopplar upp patienter från sina hem från hela USA.

2021 händer det!

Man har pratat om nyttorna med distansmonitorering i många år, men det har oftast stannat vid små lokala pilotprojekt som trots goda resultat inte lett till någon implementering. Men nu planerar allt fler regioner i Sverige att införa distansmonitorering av olika slag, så 2021 ser ut att bli startåret för distansmonitorering i klinisk drift. Vi får hoppas att man i alla dessa projekt tar med sig både vårdpersonal och patienter redan från början och arbetar med sin organisationsutveckling och förändringsledning så att distansmonitoreringen upplevs som positiv och att man verkligen utnyttjar den stora potentialen som finns i att vårda patienter med kroniska sjukdomar med digitala hjälpmedel.

Är du intresserad av distansmonitorering? Kontakta mig så tar vi ett distansmöte och pratar möjligheter!