Behöver vi vara rädda för kryptovalutor?

“Att ta ett nytt steg, att uttala ett nytt ord, är det som människor fruktar mest”  
Fjodor Dostojevskij 

Natten då jag väcktes av ett otäckt diaboliskt skratt mitt i en dröm, satte jag mig upp i sängen och frågade mig var oväsendet kom från. Jag såg ett klart blått ljus i det kolsvarta rummet och det tog mig några sekunder innan jag förstod det var Alexa som, helt plötsligt, hade tänt ljuset och bestämt sig för att skratta… åt mig? Sedan dess har jag varit rädd, inte bara för henne utan också för idén om hur nära vi är att transformera mänskligt medvetande till maskiner. Det sägs att det är omöjligt och att AI är väldigt förutsägbart men det är välkänt att människor gillar att lura sig själva. 

Rädsla är en adaptiv känsla som konstituerar en nödvändig försvarsmekanism för individens överlevnad, men det är ingen perfekt mekanism. Det finns många falska rädslor som har skapats av människor för att gynna sina intressen eller som människan har frambringat genom ignorans eller irrationella associationer. 

Uppfinningar som tryckpressen, järnvägen eller internet avvisades av många i början. De blev offer för den rädsla de genererade. Nu har den svindlande expansionen av kryptovalutor orsakat en liknande effekt. Frågan är emellertid: Varför har teknologiska framsteg som kommer att medföra en framtid av handel och personlig ekonomi skapat sådana reaktioner?  

Ett svar kan finnas i José Antonio Marinas bok “Anatomy of Fear”: 

“Ibland uppträder en speciell rädsla: rädslan att det samhälle vi lever i ska kollapsa och denna rädsla driver många människor att ta sin flykt i deras traditionella och förutfattade idéer.” 

Den pseudoanonyma och decentraliserade naturen hos kryptovalutor har fått organisationer såsom FATF och EU att fundera på om krypto ska förbjudas. Ett av de största bekymren de har är svårigheten att bekämpa penningtvätt då processer för kundkännedom (KYC-processer) har blivit svåra att genomföra. Statistik visar att det 2021 tvättades 10 miljarder dollar genom kryptovalutor, vilket motsvarar 0,5 procent av hela marknadsvärdet av kryptovalutor.  

Trots att detta är mycket pengar, har en färsk studie som genomförts av United Nations Office on Drugs and Crime, uppskattat att all penningtvätt som kan associeras till fiatvalutor (det valutasystem vi har idag), uppgår till mellan två och fem procent av hela världens BNP. I pengar räknat handlar det om hela 780–2000 miljarder dollar. 

Så, är kryptovalutorna verkligen ett paradis för kriminella? Nja, knappast enligt den nämnda statistiken. Den visar ju ganska tydligt att kryptovalutorna inte utgör ett reellt hot mot den vita ekonomin jämfört med riskerna med fiatvalutor.  

Därför kan man ju fundera över den i mitt tycke obefogade rädsla för kryptovalutor som bankerna uppvisar. Kanske har bankerna helt enkelt fallit för den rädsla som José Antonio Marinas beskriver: Förekomsten av kryptovalutor ruckar bankernas invanda banor och därför söker de argument för att minska användandet av dem.  

Jag tror dock att det kan vara fel strategi. Idag finns lösningar för att upptäcka bedrägliga transaktioner inom krypto, och KYC-frågan löser man precis som idag genom att handla med de parter man litar på, så den stora oron är ju som jag ser det obefogad. Allt talar dessutom för att kryptovalutor har kommit för att stanna. Även om vissa korpar kraxar nu när det skett en större sättning i marknaden, får vi komma ihåg att den fortfarande håller värden på över 1 500 miljarder dollar. Därför tror jag att det vore en bättre strategi för bankerna att helt enkelt acceptera kryptovalutor och arbeta på att hitta sätt att nyttja dem till sin fördel, som till exempel erbjuda möjligheten att investera i dem. 

Vad säger du som läser detta? Har jag fel? Hör gärna av dig med kommentarer och synpunkter i detta viktiga ämne!