Hur viktig är doktorn för min hälsa?

I det svenska bondesamhället fanns tre auktoriteter: skolläraren, prästen och doktorn. Krasst uttryckt är varken skolläraren eller prästen några auktoriteter i vårt samhälle längre, men hur är det med doktorn? 

Är det doktorns ord som gäller och måste hen i så fall uttala dem direkt till mig vid besöket på vårdcentralen eller på sjukhusets mottagning? Kan jag som patient verkligen lita på att det jag förmedlar via ett digitalt verktyg kommer att uppfattas och tas på samma allvar som om vi satt i samma rum, doktorn och jag? 

Därför behövs inte bara fler händer i vården, det behövs också att det händer.

För bara ett par dagar sedan fick jag ett meddelande via 1177 att den doktor jag var listad hos på min vårdcentral har slutat och att jag var tilldelad en ny doktor. Så klart en doktor som inget vet om mig. Tack och lov är jag heller inte i ett akut behov av att upprätta en relation med henne eller honom. 

Men tänk om jag befann mig i en helt annan situation, att jag sedan lång tillbaka hade till exempel diabetes eller någon annan kronisk sjukdom. Att jag var tvungen att uppsöka min vårdcentral ofta. Antingen för att jag inte mår bra, eller kanske för att jag faktiskt mår bra. I ena fallet kanske som ett akut besök för att åtgärda något som behöver åtgärdas, i andra fallet som en rutinkontroll för att konstatera att allt är precis som det borde vara. 

Är det verkligen på plats på husläkarmottagningen som alla beslut avseende min hälsa, eller min sjukdom, faktiskt måste fattas? Är det verkligen via fysiska besök som vi utnyttjar både min och doktorns tid på bästa sätt? Eller finns det mer resurseffektiva, flexibla och kanske till och med klimatsmarta alternativ? 

Måste alla medarbetare i vården vara människor?

Vi vet idag att det är personalbrist i vården. Därför behövs inte bara fler händer i vården, det behövs också att det händer. Digitaliseringen. Nya arbetssätt. Ta in att det under överskådlig tid inte kommer att finnas så många medarbetare i vården som dagens vård är planerad för. 

Om jag kontinuerligt skulle kunna skicka mina mätvärden för min diabetes till min doktor som tillsammans med mig satt upp min vårdplan, skulle vi kunna uppnå en mängd fiffiga saker, såsom 

• Jag som patient känner mig trygg för att jag vet att någon följer min sjukdomsbild och kontaktar mig om värdena går åt fel håll så att jag kan påverka och uppnå bästa möjliga hälsa trots min diabetes 

• Om mina värden ”sticker iväg” åt fel håll larmar systemet. Måste alla medarbetare i vården vara människor?

• Jag som patient lär mig bättre och bättre vad som är bra för mig att göra, äta, sova, motionera, festa, eftersom jag hela tiden kan följa hur det påverkar mitt mående 

• Jag som patient blir flexibel och behöver inte boka besök och uppta vårdpersonalens tid bara för att konstatera att allt är som det ska 

• Jag som patient behöver heller inte känna mig bunden av att finnas i hemmet eftersom jag kan ha kontinuerlig kontakt med vården nästan oavsett var jag befinner mig 

• Vårdens medarbetare kan prioritera dem som verkligen behöver vara närvarande vid ett besök 

• Vården gör det möjligt för patienten med en kronisk sjukdom att hantera sin vård på distans med digitala stöd från sin vårdgivare. 

• Vården bidrar till en hållbar miljö genom minskad belastning på grund av minskat resande till och från olika vårdgivare. 

Egenmonitorering är en digital tjänst för ett ömsesidigt informationsutbyte mellan vårdgivare och vårdtagare. Det sker genom en digital överföring av olika mätvärden, samt kontakt via chatt och video. Det leder till ökad trygghet, bättre kontroll och minskad miljöpåverkan. Självklart är doktorn (och alla annan vårdpersonal) viktig för min hälsa, men jag behöver inte träffa doktorn personligen varje gång. Och genom att bli mer insatt i och medveten om min sjukdomsbild, blir jag själv en viktig spelare för att påverka mitt mående. 

Vill du veta mer om hur CGI kan hjälpa dig med din digitalisering inom hälso- och sjukvården?