Bild på Lars Gustafsson

Lars Gustafsson

Senior consultant e-Health

Införandet av egenmonitorering är ett av de prioriterade målen för Regeringens vision ”e-hälsa 2025”. Tekniska lösningar för egenmonitorering har funnits i många år, även visioner och mål. Däremot anser vi att regionerna oftast saknar den styrning och organisation som behövs för att kunna införa egenmonitorering i stor skala. Den region som har detta på plats får gärna kommentera! Vi vill med detta och ytterligare ett par inlägg framöver belysa utmaningarna, men också de stora vinsterna, med att införa egenmonitorering.  

Att avsätta tid för att göra något nytt, som kräver extra tid i början är svårt. De gamla etablerade arbetssätten sitter ofta i väggarna. 

Ett exempel: I pilotprojektet Swelife Diabetes, som genomfördes under 2019-2021 på två vårdcentraler inom Region Stockholm, har vi tillhandahållit egenmonitorering till personer med typ 2 diabetes. De kliniska resultaten för deltagarna är fantastiska. Men, det har varit mycket utmanande för vårdcentralernas ledningar och personal att prioritera tid till att introducera arbetssättet både för sin egen del och till patienter och därför blev antalet patienter som fick möjlighet till egenmonitorering mycket mindre än planerat. Att avsätta tid för att göra något nytt, som kräver extra tid i början är svårt. De gamla etablerade arbetssätten sitter ofta i väggarna. 

Trots att det finns hur många inhemska pilotprojekt, utländska tillämpningar och vetenskapliga studier som helst inom stora folksjukdomar som hjärtsvikt, typ 2 diabetes, KOL och hypertoni med flera, så har inte en enda region oss veterligen lyckats med att skapa förutsättningar och incitament för att införa egenmonitorering i volym. Det finns visserligen projekt med några hundratal patienter och i något fall ca 500 patienter, men detta är långt ifrån de volymer som krävs för att göra skillnad på befolkningsnivå.  

Självklart innebär införande av egenmonitorering en omställning och en investering, men att skjuta på införandet kostar liv, ohälsa och vårdresurser. 

Som sagt: återkoppla om det finns lyckade införanden med signifikanta volymer patienter! Efter att ha genomfört ett pilotprojekt är det uppenbart för oss att det är själva omställningen av styrmekanismer och utförandeorganisation som är utmaningen att överkomma innan det blir möjligt att införa egenmonitorering på ett smidigt och kostnadseffektivt sätt. 

Självklart innebär införande av egenmonitorering en omställning och en investering, men att skjuta på införandet kostar liv, ohälsa och vårdresurser. 

Om man betraktar takten i införande av egenmonitorering i regionerna är det svårt att tänka sig att Sverige ska kunna bli bäst i välden på e-hälsa 2025. I USA ökar tillämpningen av egenmonitoreringen snabbt i de väl organiserade försäkringssystemen. Där finns tydliga ersättningar till vårdgivare som gör det attraktivt att erbjuda egenmonitorering. Kanske har vi något att lära därifrån? 

I kommande inlägg kommer vi att redogöra för resultaten från Swelife-projektet mer i detalj och berätta om våra insikter om införanden ur ett medicinskt perspektiv. Vi kommer även blicka ut för att söka inspiration från bl a USA och Tyskland där det finns många intressanta projekt att lära av. 

Bilder på författare/avsändare

Bloggförfattare från vänster:
Lars Gustafsson, seniorkonsult, CGI Sverige AB 
Kaija Seijboldt, diabetessjuksköterska, Akademiskt primärvårdcentrum, Region Stockholm 
Claes-Göran Östenson, sr professor, Karolinska Institutet 
Ulf Wretling, affärsutvecklare, Telia/Camanio 

Läs mer om hur vi på CGI kan hjälpa dig med egenmonitorering.

About this author

Bild på Lars Gustafsson

Lars Gustafsson

Senior consultant e-Health

Lars Gustafsson är seniorkonsult på CGI inom hälsa, vård och omsorg där han i huvudsak verkat sedan 2012. Lars har genom åren deltagit i flera strategiska innovations-, digitaliserings- och verksamhetsutvecklingsprojekt inom såväl Folktandvården, primärvården som specialistvården.