”SWAT”-team i offentlig verksamhetsutveckling – en (o)möjlighet?

Man tager vad man haver, är ord som Cajsa Warg uppenbarligen aldrig skrev (ordagrant). De skulle kunna beskriva den erfarenhet vi har av hur kompetens och förmåga många gånger sätts samman i offentlig sektors utvecklingsarbeten, oavsett svårighetsgrad på problemet/behovet. Under den nyligen genomförda e-hälsokonferensen Vitalis undersökte vi därför frågan om det finns behov av och möjligheter till att använda en motsvarighet till det som i polisiära sammanhang beskrivs som specialteam (SWAT) som kommer in och löser svåra situationer där den vardagliga kompetensen och förmågan inte räcker till.

Tillgången till rätt kompetens när den behövs

Det handlar inte bara om teknik, för mässan visar att det idag finns en enorm flora av tekniska lösningar och löften om digitala möjligheter att möta många av de nödvändiga omställningarna inom välfärden. Dock så framkommer i dialoger på mässan och i vår genomförda workshop att det går för långsamt, att verksamheten inte har fyllt infrastrukturella basbehov (ex. smartphones för medarbetare), eller att nödvändiga förmågor och kompetenser inte finns att tillgå när de behövs. Behovet är stort att få tillgång till tvärfunktionell och tvärdisciplinär kompetens och förmåga internt. Även externa resurser efterfrågas, exempelvis en plattform (på nationell nivå) som kan erbjuda denna typ av stöd och expertis. Särskilt svårt är det för mindre organisationer (kommuner/regioner) där budgeten inte ger utrymme för att ta in den spetskompetens som behövs. Eller också så bromsar den traditionella upphandlingen sättet att få tag i ”rätt” hjälp när den behövs?

Flexibel och anpassningsbar upphandling är det vi behöver, säger en deltagare i workshoppen!

Några menar att en riktig bromskloss i systemet, oavsett hur skarpa hjärnor och dugliga händer vi samlar för att lösa utmaningarna, är de regelverk, policys och lagar vi har idag. De stänger dörren för tankar som faktiskt skulle kunna omsättas till lösningar, där människor på arbetsplatserna kan möta upp de behov som finns men också öka patientsäkerheten (se några reflektioner i slutet).

Drömmen om integrerad verksamhetsutveckling

Men om vi kunde få drömma, så kanske den viktigaste pusselbiten handlar om hur vi bäst får syn på de kompetenser och förmågor som finns när vi behöver dom. Det kan handla om nätverk, IT-system, men också mod från ledningen och organisatoriska förutsättningar att dela med sig av kunskap över traditionella gränser – till en sammanhållen organisation där vi delar på resurserna.

Jag skulle vilja kroka arm med en infosäk-specialist som följer mig var jag än går, beskriver en av deltagarna som ett drömscenario, vilket skulle bidra stort i det dagliga regionala verksamhetsutvecklingsarbetet.

Detta fångar något av kärnan i det här budskapet, som saknade perspektiv vi ofta behöver ta med i utvecklingsteamen.

Som ett traumarum på akuten

Kanske långsökt, men vi gör gärna en liknelse med det som kännetecknar ett traumarum på akuten och dess sammansättning av förmåga och kompetens. Där handlar det om att skala upp i början och hjälpas åt utifrån olika bakgrunder för att identifiera vad som behöver göras och hur vi kan hjälpas åt med det. Allt utifrån en given process (ABCDE), där vi sedan gemensamt värderar vilka resurser som är aktuella att gå vidare med. Ta gärna en stund och fundera på hur denna liknelse kan jämföras med hur offentlig sektor många gånger tar sig an utvecklingsprocesser.

Oavsett, så behöver vi komma till görande – skapa tid för att utveckla, tillgängliggöra kunskap och hitta en balans mellan det effektiva och det explorativa.

Kompetens som möter behov

Vi menar att vi på CGI (och säkert många andra leverantörer) besitter tvärdisciplinär kompetens och tvärfunktionell förmåga och erbjuder lösningar där team kan avropas som fyller de behov som krävs. Men den offentliga sektorn behöver också börja efterfråga dem. Vi ser redan i dagsläget exempel i framgångsrika IT-specifika team (krav, test, utveckling etc.). Denna typ av team, modifierat med andra kompetenser för komplexa utvecklingsuppdrag (ex. juridik, design, psykologi), rätt integrerade med den organisatoriska expertisen (läkare, sjuksköterskor, socionomer, arbetsterapeuter etc.), kan med mer spets och sannolikt också mer effektivitet utforska och utveckla komplexa uppdrag. Särskilt med tanke på den resursbrist som idag präglar offentlig sektor, så finns behov att både skapa team för komplexa utmaningar samtidigt som verksamheten kan fokusera på kärnuppdraget. 

Fyra reflektioner vi tar med oss:

• Ledningen behöver ta ansvar för att se till att endast starta utvecklingsarbeten som de har för avsikt att fullfölja (ta hand om resultatet) och vara noga med vilka förmågor och kompetenser som ingår i utvecklingsteamen
• Låta verksamheten få vara med att påverka och styra digitaliseringsutvecklingen i större utsträckning
• Utmana traditionella upphandlingsformer med mer innovativa anslag
• Det är dags att våga utmana regelverken, exempelvis när det kommer till att exempelvis kunna använda film, foto – för vem skyddar vi och till vilket pris?

Vill du prata mer om SWAT-team i vård, omsorg eller socialtjänst, eller kanske liknelsen med traumarummet – hör av er till oss!

Jonas Boström & Marie Hellholm